|
Tar av sig tröjan, ett födelsemärke fläckar hans hud
Och genom fönstret är han skapad som en gud
Hon målar läpparna röda från hålen där de sprack
Och framför tv:n blir hennes hud blek och gul
Framför tv:n blir vemsomhelst ful
Jag hatar dig, du är...
Jag håller handen för där finns ett hål som jag ser ändå
Om du visste hur löjlig du ser ut
Och jag springer förbi, slår på bilar, väcker larm
Jag är pojken som sköt raketen i sin egen hand
Ingen kan laga en trasig hand
Jag hatar dig, du är...
|
|
