|
Ett nät nu blivit spunnet
Så vasst, spretande svart
Ärgat av blodets lyster
Döpt i ohelgad saft
En sång om födsel, begynnelse
En om vanhelgat brödradråp
En visa om offer och livets ände
En om eld och bett i mark så mjuk
Dock finnes en visa jag ej sjunga
Dess ordalek jag ej talt
Dessa ord min mun ej passa
Hör kvädet nu i trädets blad
Då vi stå i tystnad
Må deras munnar viska
|
|
