|
Ett norrskensdåd av ändlös skam
Ett dråp i dyster stund
En skarp sten en skalle sprättad
Han drack av liv och lust
Han drack av liv och lust
Ty salt och tjockt var barmablod
Den natt han begick sitt mannamord
I hans ögon bara en best, ingen sans
Då han dansade dräparens dans
Han stänkte på berg och backe
Han ilade och skrek
Mordens smak i röder mund
Garmens blick i månens stund
Ty salt och tjockt var barmablod
Den natt han begick sitt mannamord
I hans ögon bara en best, ingen sans
Då han dansade dräparens dans
Då han dansade dräparens dans
Snart sprang han sin skog
Han löpte bland is och driva
I ändlös tid och vintervarv
Bojor av månens skiva
Ty salt och tjockt var barmablod
Den natt kan begick sitt mannamord
I hans ögon bara en best, ingen sans
Då han dansade dräparens dans
Ty salt och tjockt var barmablod
Den natt han begick sitt mannamord
I hans ögon bara en best, ingen sans
Då han dansade dräparens dans
|
|
