|
Här är stillhet och tystnad
nu när marken färgats vit
Från den trygga, gamla kyrkan
klingar sången ända hit
Jag har stannat vid vägen
för att vila mig ett tag
Och blev fångad i det gränsland
som förenar natt och dag
Och ett sken ifrån ljusen
bakom fönstrets välvda ram
Har förenat dom själar
som finns med oss här i tiden
Och jag vet att dom som har lämnat oss
har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor
så länge vi är här
Och där bland gnistrande stjärnor
som förbleknar en och en
Kommer livet väldigt nära
som en skymt av sanningen
Vi är fångar i tiden
som ett avtryck av en hand
På ett frostigt, gammalt fönster
som fått nåd av tidens tand
En sekund är jag evig
och sen vet jag inget mer
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan
Jag är här och mitt på en frusen väg
finns det värme ändå
Fastän snön börjar falla
och himmelen blir grå
Här är stillhet och tystnad
nu när psalmen tonat ut,
men jag bär de gamla orden
i mitt hjärta som förut.
Och jag sjunger för himlen,
kanske någon mer hör på
"Hosianna i höjden",
sen så börjar jag att gå.
Och jag går till de andra,
jag vill känna julens frid.
Jag vill tro att han föddes
och finns med oss här i tiden.
Det är jul och det finns ett barn i mig
som vill tro att det hänt,
och som tänder ett ljus
varje söndag i advent.
|
|
