|
Fröken Paranoia kom hit i förrgår kväll
Hon knacka på min dörr och ville in
Jag sa till Paranoia "Vad vill du här ikväll?"
Hon sa att jag var hennes, hon var min
"Det här kan aldrig stämma," det hävda jag bestämt
Och menade att misstag hade skett
Men där fanns inget spår utav gyckel eller skämt
Hon var nåt av det vackraste jag sett
Det är konstigt vad som kan hända
När man tappar sans och kontroll
Det är bäst att man tar det som det kommer
När hoten är från oväntat håll
Fröken Paranoia, hon slog sig ner ett slag
I stolen som jag ärvt utav min far
Och jag märkte att den dagen var en förlorad dag
En utav dem få jag hade kvar
Min hjärna blev ett vakuum, mitt minne blev ett såll
Vi lade oss till rätta som man gör
Och jag kände mig så liten, beglodd från alla håll
Men man ska inte tro på allt man hör
Det är konstigt vad som kan hända
När man tappar sans och kontroll
Det är bäst att man tar det som det kommer
När hoten är från oväntat håll
Jag fråga Paranoia, om allting kändes bra
Hon svarade "Jovisst, nog är det så,
Men det är inte alla som ger vad jag vill ha,
För jag vill smaka döden då och då."
En parasit är döden, en pest som suger ut
Och fångar med klor som griper tag
Ja, den liknar Paranoia och tar din själ till slut
Men väntar med din kropp till annan dag
Så sköna Paranoia, vad vill du i mitt hem?
Vad har jag gjort för ont som har dig här?
På något sätt riskerar jag liv och särskild lem
För varje dag jag ser vart än det bär
"Det här kan aldrig stämma," det hävda hon bestämt
Och menade att misstag hade skett
Men här fanns varken spår utav gycken eller skämt
Hon var nåt av det vackraste jag sett
Det är konstigt vad som kan hända
När man inte har någon tid
Det är bäst att man tar det som det kommer
Annars blir man paranoid
|
|
