|
Äntligen hemma hos mig igen
Efter månader på hotell
Och allt jag har med mig är min värkande kropp
Och en flaska som jag tömt
Jag sjöng mina sånger i parkerna
Och nån enstaka krog nån kväll
Som jag gjort alla år sen mitt namn stod på topp
Men det har de redan glömt
De har glömt
Att de sände mig röda rosor
De har glömt
Att de aldrig lät mig gå
De har glömt
De har glömt mig för nån annan
Men hur ska de förstå jag älskar dem ändå
Och jag har inte glömt?
Förr var jag van att de kom till mig
Med en penna och block i hand
Var van att få känna mig betydelsefull
Men nu är den tiden slut
Namnen byts ut på affischerna
Och på plattornas konvolut
Och efter en tid, har man glömt vad där stod
Och hur de som sjöng såg ut
De har glömt
Att de sände mig röda rosor
De har glömt
Att de aldrig lät mig gå
De har glömt
De har glömt mig för nån annan
Men hur ska de förstå jag älskar dem ändå
Och jag har inte glömt?
Äntligen hemma hos mig igen
Lite trött och besviken, men
Så länge jag kan, så länge jag är vid liv
Gör jag om den här turnén
Jag sjöng mina sånger i parkerna
För publiken invid entrén
En underbar stund, men sen gick de förstås
När det började på scen
De har glömt
Att de sände mig röda rosor
De har glömt
Att de aldrig lät mig gå
De har glömt
De har glömt mig för nån annan
Men hur ska de förstå jag älskar dem ändå
Och jag har inte glömt?
De har glömt
Att de sände mig röda rosor
De har glömt
Att de aldrig lät mig gå
De har glömt
De har glömt mig för nån annan
Men hur ska de förstå jag älskar dem ändå?
|
|
