|
Det strålar en stjärna för underligt blid
I öster på himlen hon står
Hon lyst över världenes oro och strid
I nära två tusende år
När dagen blir mörk och när snön faller vit
Då skrider hon närmre, då kommer hon hit
Och då vet man att snart är det jul
Ty julen är härlig för stora och små
Är glädje och ljuvaste frid
Är klappar och julgran och ringdans också
Är lycka oändligen blid
Är ljust, allas ögon då stråla som bäst
Och stjärnorna tindra som mest
Och där ljuset är, där är det jul
|
|
