|
Den första gång jag mötte dig, en regnig, tråkig dag
Så gjorde du en slät figur, såg trist ut tyckte jag
Sen blev jag kär som aldrig förr, om starten än var sval
Är slutet gott har jag förstått, ja då är allting gott
Nu är du den jag drömmer om och alltid tänker på
Jag vandrar i ett rosigt rus, min hela värld är blå
Att allting skulle ändra sig, det kunde ingen spå
Är slutet gott har jag förstått, ja då är allting gott
Människan spår men ödet rår och man vet aldrig hur
Ibland så går det tokigt till, men ibland så har man tur
Och är man kär så är man där, man kommer aldrig ut
Är slutet gott har jag förstått, ja då är allting gott
Människan spår men ödet rår och man vet aldrig hur
Ibland så går det tokigt till, men ibland så har man tur
Och är man kär så är man där, man kommer aldrig ut
Är slutet gott har jag förstått, ja då är allting gott
Är slutet gott har jag förstått, ja då är allting gott
|
|
