|
Skymningen sänker sin hand över nejden
Vildvittror vaknar där solen går ner
Älvorna finner sin väg över heden
Långt bort från allt det som människor ser
De lockar dig och leder dig när du inte vet
De lever i drömmen du aldrig får se
I gryningen försvinner de och finns inte mer
De lämnar dig vaken åt ödet när drömmen försvinner
Älvorna lockar det goda ur livet
Bygger de drömmar som människan bär
Sann är den saga som aldrig blev skriven
Ingen kan se den när dagen är här
Älvorna dansar när gryningen kommer
Smyger sig undan där solen drar fram
Människan lämnar i frid sina drömmar
Ser allt det vackra som ljuset bär fram
Landskapet öppnar sin famn under solen
Döljer att älvorna någonsin fanns
|
|
