|
Har sett för många ge upp utan att börja sitt letande
Medans andra fastnar i ett oändligt tvekande
Några blev dömda mot sitt nekande
Gick igenom livet medvetna om sitt felande
Helt vilsna I sitt agerande och tankar
När du ser dem vet du att det är en död man som vandrar
Så rädda att misslyckas att dom inte längre lever
Stod och titta' på när vi fick spelets regler
Vad jag än gör vet ni att jag dedikerar
Mina bröder och systrar, som sliter i det tysta ni som
Fortsätter kämpa fast tiderna är dystra
Det är till er som jag skriver, för jag vet att ni lyssnar
Under ytan är vi alla små
Under ytan den som känner bör förstå
För när allting är som mörkast och när vinden blåser kallt
När sorgen är som djupast vill man bara glömma allt
Lyssna
Jag säger allt det man gör det kommer snabbt i retur
Bara runt och runt, som råtter i bur
Min käft är smord och skjuter ord efter ord
Man är kommen av jord nen hamnar snabbt överbord
För under ytan blir inget som förr
Man får ta smäll på smäll, från dörr till dörr
Å skrika på hjälp där ingen finns och hör
Men bara Gud kan döma det man gör och berömma men ja'
Blir som en präst, test på test
Från öst till väst, skakar världen som pest
Kan aldrig tryckas ner, hållas ner litegrann
När en man, är en man, är en man
Under ytan är vi alla små
Under ytan den som känner bör förstå
För när allting är som mörkast och när vinden blåser kallt
När sorgen är som djupast vill man bara glömma allt
Jag säger sanna mina ord vi går mot hårdare tider
Onda föraningar i hjärtan som svider
Eliten den skiter i folket som lider, medans
Tider rinner och dagar försvinner för att
Aldrig återvända alla bara springer
Ingen stannar för att tänka famlar runt i mörker även
Fast ljusen är tända när ska det hända
Mannen när ska det vända känns som chanserna är brända
Du ser ytan men lita ej på det du ser
För varje dag som går så blir ärren bara fler
Upprepar orden från homan och Ken
Till alla i 165, för det är dags ni hittar hem så
Vänd er om och tagga hoppas för er skull att
Era ben är snabba och att vägen som ni valde
Var den rätta om ni inte fattar
Så kom ska vi berätta
Under ytan är vi alla små
Under ytan den som känner bör förstå
För när allting är som mörkast och när vinden blåser kallt
När sorgen är som djupast vill man bara glömma allt
Under ytan är vi alla små
Under ytan den som känner bör förstå
För när allting är som mörkast och när vinden blåser kallt
När sorgen är som djupast vill man bara glömma allt
|
|
